Jag är verkligen besviken på mig själv! Jag är så kass va! Jag tänkte va lite rolig idag och luras imig att det är första April och allt. Så jag började morgonen nu med att sätta ut en ganska mild facebook-status där det stod

" Jaha, då blev man nyss av med körkortet" Och med en gång började kommentarerna ramla in. "VA?" "SKOJAR DU?" "HUR?" Alla dessa frågor, jag fick så dåligt samvete så efter 5minuter så berättade jag att det var ett skämt. Kände en sån otrolig skam. MES är vad jag är!

Jävligt onödigt av mig kanske att sitta och skriva nu klockan fem på morgonen. Ingen som läser det nu endå, iofs lika bra det för jag har inte speciellt mycket att säga förutom att jag vill hem och sova! (är på jobbet)

Men det var en sak som slog mig nu. Det var för någon vecka sedan när jag åkte buss påväg hem från jobbet. Klockan var runt 8 på morgonen. Det jag vill komma till är att det satt en kille mittimot mig och tittar ut genom fönstret. Man kan se hur han är inne i sin egen lilla bubbla och hur tankarna tänks. Han ser fundersam ut och sen börjar han helt plötsligt och le, fortfarande med blicken utåt. Jag fick en såndan härlig känsla när jag såg han, för det var som han kom på eller tänkte på något som gjorde honom väldigt lycklig! Vet det låter lite konstigt detta inlägg, hade jag bara kunnat skrivit det med en gång så hade jag gjort de. Fick en underbar känsla iallafall av att se honom glad.

                  Mitt hjärta min skatt.

HOHO!

Jag har bestämt mig för att börja skriva igen efter ett par månader. Den gamla bloggen är helt raderad ju. Ångrar lite att jag gjorde det. Så nu snickrar jag med en ny design. Ska bli underbart att bara ta upp datan och skriva det man känner för. Har haft så mycket tankar i huvudet och saker som jag sett som jag bara vill få ut. So, here we go again. Hoppas ni fortfarande gillar de.